DEN GUDOMLIGA TJÄNSTEN TILL SHRI KRISHNA
Av Shrila B. S. Govinda Maharaja

Krishna är den Högste, Gudomens Högsta Personlighet. Det finns fem slags Rasa, eller Gudomliga Hänryckningar. Varje Rasa är till fullo närvarande i Krishna. Krishnas tjänare är alla lyckliga i Hans exklusiva tjänst.

I denna värld finns så många olika slags religiösa uppfattningar. Vissa föredrar Shanta-Rasa (Fridfullhet), andra Dasya-Rasa (Tjänande) eller Sakhya-Rasa (Vänskap), eller Vatsalya-rasa (Föräldraskap). Men Madhurya-rasa (Gudomligt Amoröst Förhållande) existerar endast i Shri Chaitanya Mahaprabhus linje. Till exempel, Jesus Kristus presenterade sig själv som en Guds son, och på så sätt visade han oss Gudomens Faderskap. Detta uppfattas som det högsta förhållandet, och Guds Rike är Himmelen. Detta var Jesus lära för folk i allmänhet. Vi kan se att det ibland finns likheter mellan hans och Vaishnavernas inställning. Guru Maharaj visade också uppskattning för Kristendomen. Men det högsta målet är Madhura-rasa, och det är endast möjligt genom att dyrka Krishna på olika sätt.

Den sortens tjänst beskrivs inte någonstans i de allmänna Skrifterna som Bibeln eller Koranen etc. Det gives endast i Shrimad Bhagavatam, vars ära Shri Chaitanya Mahaprabhu lovsjöng. Det var Han som i denna värld spred Madhuryya-rasa, den Gudomliga Erotiska ljuvheten. De goda själar som attraheras av denna ljuvhet kan inte attraheras av något annat än Shri Chaitanya Mahaprabhus Lotusfötter och börjar sålunda dyrka Herren Krishna.

Krishnas Boning är Goloka. Vi bör känna till två av Herrens grundläggande naturer - Madhuryya och Audaryya. I Madhuryya njuter Herren av Sin egen Gudomliga Kärleksfulla Ljuvlighet tillsammans med Sina Eviga Följeslagare, men i sin Audaryya-sinnesstämning använder Han sig ständigt av olika metoder för att sprida Gudomlig Hänryckning till de rena själarna, de hängivna.

I Koranen hör vi talas om Khoda och Banda. Khoda betyder 'Gud' och Banda betyder 'tjänare'. Där finner vi också ett förhållande mellan Gud och själen. Och i Kristus religion beskrivs det högsta som det mellan fader och son. Vi har i Höga Visan sett endast en oklar beskrivning av ett amoröst förhållande. I själva verket når världens religioner i allmänhet endast till Brahmaloka, eller det Absolutas icke differentierade aspekt. Före Brahmaloka är floden som kallas Viraja belägen, men bortom Brahmaloka finns Vaikunthas Gudomliga nivå. Vårt liv i hängivenhet börjar i Vaikuntha-loka. Detta är Vaishnavism.

Shankaracharyyas uppfattning om Nirvvisesa eller Nirakara - en opersonlig eller gestaltlös 'Gud' är endast Brahmans nivå. Men våra Vaishnava Shastra eller Skrifter beskriver att Han har en Gudomlig Gestalt. Fastän vi inte kan uppfatta det, så finns det många former även på solen. Om vi obseverar en djungel på avstånd, ser vi endast en enhetlig massa. Men när vi går in i djungeln kan vi se så många saker - fåglar, djur, träd, blommor etc., alla engagerade i sina respektive aktiviteter i djungeln. På liknande sätt säger människan, 'Gud är si och så, Han har ingen form', etc. De beskriver Honom i enlighet med sitt synsätt. Men om vi exklusivt försöker få kännedom om Guds Form och Guds Boning, måste vi komma fram till uppfattningen om Vaikuntha-loka. Därifrån uppenbaras de fem Rasa, som når sin kulmen i Krishna-loka. Krishna-loka är den högsta nivån, såsom bekräftats i Shrimad Bhagavatam:

ete camsa-kalah pumsah krsnas tu bhagavan svayam
indrari-vyakulam lokam mrdayanti yuge yuge
(1.3.28)

"Herrens Avatarer är antingen Hans aspekter eller aspekter av Hans aspekter. I varje tidsålder nedstiger De för att befria världen från de störningar som orsakas av demoner. Men Gudomens Ursprungliga Form är Krishna, Nandas Son."

Vadhelst man kan se med det andliga, inre, ögat, allt som är lyckobådande, har sitt ursprung i Krishna. Denna tolkning ges av Shrimad Bhagavatam. Den Högsta Personligheten har allting. I Honom finns inte bara de femhuvudsakliga Rasa, utan även den indirekta eller Gauna-Rasa. Allt är i Honom, och allt hos Honom är lyckobådande.

Shri Chaitanya Mahaprabhu kom för att sprida det andliga livets hänryckning. Och efter Mahaprabhu kom många av Hans rena följeslagare, Parshada, till denna värld. På detta sätt, betraktar vi oss själva som ytterst lyckosamma att ha Shrila Bhakti Rakshak Shridhar Dev-Gosvami Maharaj som vår Beskyddare (Guru). Vi försöker att tjäna honom efter bästa förmåga, tillsammans med Vaishnaverna. Detta är vår glädje.

Jag är mycket glad när hängivna från hela världen kommer hit till Shri Navadvipa Dham för att leva ett andligt liv, och lägger det materiella åt sidan. Vi försöker öva oss i Seva - Gudomlig Tjänst. Det allena kan ta oss till det högsta målet.

I denna materiella värld finns de olika vägarna Karma, Jñana, Yoga, eller Arbete, Kunskap, meditation, etc. Dessa vägar kan inte föra oss till det Absoluta, fastän varje väg på något sätt är förknippad med Bhakti, Hängivenhet. Om de inte var förknippade med Bhakti skulle de inte ha någon substans eller verklig existens. I Shrimad Bhagavatam har Herren Krishna sagt:

sarvvam karmmakhilam partha jñane parisamapyate
"Arbete kulminerar ytterst i kunskap." (4.33)

tapasvibhyo ´dhiko yogi jnanibhyo ´pi mato ´dhikah
karmmibhyas cadhiko yogi tasmad yogi bhavarjjuna
yoginam api sarvesam mad gatenantaratmana
sraddhavan bhajate yo mam sa me yuktatamo matah

"Jag betraktar yogin som överlägsen utövaren av självtukt, överlägsen dyrkaren av Brahman, och överlägsen den världsliga arbetaren. Var därför en yogi, Arjuna." (6.46-47)

Således, kan jivan, själen, göra framsteg i det hängivna livet, upp till Exklusiv Hängivenhet, Ananya-Bhakti. Han måste dra fördel av detta, och med välsignelser från Sadhu, Guru och Vaishnava, måste han uppnå tjänsten till Gudomens Högsta Personlighet. Tjänst är liv. Alla gör alltid något - tänker, känner, vill. Det är själens natur i denna värld, att alltid vara aktiv. Men om han engagerar sig på rätt sätt, på Hängivenhetens väg, kallas aktiviteterna Seva, och själen vinner allt på detta.
Vi försöker alltså uppehålla vårt andliga liv under ledning av Guru och Vaishnava. Vårt andliga liv är tjänsten till Shri Shri Guru-Gauranga-Gandharvva-Govinda-Sundar. Vi är levande själar, vi är inte död materia. Det gör inget om vi inte är så lärda. Vi kan kommunicera med hjärtat. En pojke från Ungern kom hit - han kunde inte ens tala med oss. Han kunde inte ens säga, 'Jag vill ha något att äta'. Trots det, stannade han med glädje hos oss ungefär fyra, fem veckor utan svårighet. Kanske lite, men obetydligt. På detta sätt kommer vår Sraddha, tro, att vägleda oss.

Guru Maharaj instruerade alltid sina lärjungar att engagera sig i Herrens Tjänst tjugofyra timmar om dygnet. På så sätt kan man ignorera det materiella och uppnå sitt mål. Vissa fastar, för att befrämja sitt andliga liv. Det är mycket lovvärt att de vill leva ett andligt liv, men för att uppnå andliga framsteg måste man också uppehålla sin materiella kropp. Den säkraste vägen är att följa Shrila Rupa Gosvamis väg:

anasaktasya visayan yathartham upayunjatah
nirbandhah krsna-sambandhe yuktam vairagyam ucyate

"Yukta-vairagya sägs vara avskildheten hos den som utan självintressen godtar ting som befrämjar Hängivenhet. Tingens relation till Krishna är den avgörande faktorn."
(B.r.s. Purvva 2.253)

Innebörden är att den person som ej är fäst vid materiella ting och ändå vill ha sådant som är associerat med Krishna, med en anda av avskildhet godtar saker som är till fördel för Tjänsten och förkastar de ting som inte befrämjar den. Hans avskildhet kallas integrerad avskildhet. Till exempel, kan vi inte leva i denna värld utan mat. Men denna mat bör vara Krishnas och Mahaprabhus Prasada.

yajna-sistasinah santo mucyante sarvva kilbisaih
bhunjate te tv agham papa ye pacanty atma-karanat
(Bg. 3.13)

De som lagar mat åt sig själva äter syndfulla ting. Men de som lagar mat åt Gudsgestalten, åt Krishna, åt Bhagavan - Gud - och tar emot Hans rester, såsom Hans nåd - de är på rätt väg. De kommer inte att påverkas av Maya. De påverkas inte av Kali, eller syndens inverkan. Alla har vissa goda egenskaper, utan tvivel; och i den Absoluta bemärkelsen existerar ingen synd i jiva själen. Synd är en form av Maya, en form av illusion.

ahankara-nivrttanam kesavo nahi duragah
ahankara-yutanam hi madhye parvvata-rasayah

"Keshava, Krishna, finns bland de osjälviska, men de egoistiska är mycket långt från Honom." (Brahma-vaivarta-purana)

Att tänka 'detta är mitt', kallas Ahankara. 'Denna pojke är min son, denna man är min fader, detta är mitt hus' - denna inställning att 'detta är mitt' kallas Maya. Och när denna skugga kommer över oss, kan vi inte se solen. Som ett moln. Ett moln kommer och täcker vår betraktelse av solen. Men vi ser molnen tack vare solskenet. Endast genom skenet från solen ser vi molnen, men vi kan inte se solen. Sådan är Maya. När det falska egots, Ahankaras, illusion påverkar oss ser vi inte Gud. Men i ljuset från Gud kan vi se Maya, och i Jiva-själens ljus kan vi se vårt falska ego. På detta sätt kan vi komma till insikt om allt. Vår insikt kommer på detta sätt, och detta är den sanna vägen.

 
Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Hare Krishna-samfundet Shri Chaitanya Saraswat Math
Online sedan 1998 - http://svenska.scsmath.org