Shri Chaitanya Saraswat Math

KRISHNAMEDVETANDE - KÄRLEK OCH SKÖNHET
Av Shrila B. R. Shridhara Maharaja

I början av 1900-talet skrev bengali-poeten Hemachandra: "Det finns så många länder som höjer sitt värde i världens ögon; det ena landet efter det andra. Japan är ett litet land, men reser sig likt en sol. Endast Indien är försänkt i evig sömn." När han talade om världens andra hälft sa han: "Amerika reser sig våldsamt, som om han var på väg att svälja hela världen. Ibland är hans rytande likt ett krigsskri, och hela världen darrar. Hans entusiasm är så väldig och intensiv att han önskar rycka loss världen från solsystemet, och ge världen en ny form, ett nytt utseende."

På detta vis har Amerika beskrivits av Hemachandra. På ett liknande sätt ville Bhaktivedanta Swami Maharaja ge världen ett nytt utseende genom Krishnamedvetande. Han sa en gång: "Vi måste åka dit [till Amerika] och bygga om det på ett nytt sätt - med Krishnamedvetande."

Vad är Krishnamedvetande? Krishnamedvetande innebär verklig kärlek och skönhet. Verklig kärlek och skönhet måste dominera, inte själviskhet, inte exploaterande. När vi ser skönhet tänker vi i allmänhet att detta är till för att exploateras, men egentligen förhåller det sig så att skönheten är den som exploaterar, skönheten är herre, och skönheten är den härskande principen.

Och vad är kärlek? Kärlek innebär offer för andra. Vi ska inte tro att offer är till för att exploateras av oss. Vem är offrets mottagare? Är det vår grupp? Nej. Vi tillhör den sida som offrar sig själv: den dominerade negativa gruppen¹, Mahabhavas grupp². Kärlekens grundläggande princip är alltså offer, men offer för vem? Och vem är det som erhåller alla förmåner? Kärleken är den som erhåller alla förmåner. Alla bör bidraga till alltings centrum, alltings mittpunkt, men ingen bör dra energi därifrån. "Dö för att leva." I denna anda bör vi alla komma tillsammans och arbeta för verklig kärlek och skönhet.

Skönheten kommer att gå segerrik över världen, kärleken likaså. Vi bör vara beredda på att offra allt för att försäkra oss om att den gudomliga kärlekens banér kommer att fladdra över hela världen. Ty endast en liten droppe av denna gudomliga kärlek är kapabel att bringa och bevara fred i alla riktningar. Precis såsom stridande soldater dedikerar allt, och ger sina liv för att deras landsmän ska få det bra i framtiden, bör vi offra vårt liv och vårt arbete för att bringa verklig frid till alla.

I Vrindavana, Krishnas land, är normerna för offret obegränsade. De hängivna där är beredda att offra allt för Krishna. Om denna princip för offret upphöjs på tronen kommer frid automatiskt att följa.

Krishnamedvetande bör upphöjas över alla andra uppfattningar. Alla andra uppfattningar är avsedda att vara underordnade Krishnamedvetande. Det ideal som är Vrindavanas, Krishnas boning, står över alla andra ideal. I en teistisk jämförelse står Shri Chaitanya Mahaprabhus lila över alla andra förståelser. Teismen når sin zenit där. Detta är vårt högsta mål, och steg för steg bör detta förklaras, redas ut, bli accepterat och predikas.

Dyk djupt in i verkligheten
Utan strävan mot detta mål, vilken fördel förväntar ni er av ert närvarande engagemang?[3] Endast döden är det som väntar er. Ni är så stolta över er vetenskapliga civilisation och skryter vitt och brett, men döden är det som väntar er, antingen det sker naturligt eller genom kärnkraft. Ingen kan överkomma döden. En engelsk poet har skrivit:

     The boast of heraldry, the pomp of power,
     And all that beauty, all that wealth e'er gave,
     Awaits alike the inevitable hour:
     The paths of glory lead but to the grave
          -Thomas Gray, Elegy in a Country Churchyard

Ni bryr er inte om att rädda någon från den största faran. Ni hävdar att ni är stora tänkare, stora män, och att ni förväntar er respekt från det övriga samhället. Men det gemensamma, oundvikliga, problemet för varje atom här är döden. På vilket sätt har ni bidragit för undanröja denna värsta fara, som hotar att förgöra alla - såväl vetenskapsmän som insekter och virus? Vad är er lösning på problemet med döden? Har ni tagit några steg mot undkommandet av denna universella fara? Vad ni sysslar med för närvarande är exploaterande, och ni bidrar till att framkalla en lägre form av liv som en återverkan. Ni exploaterar naturen, och varenda en som försöker draga fördel av detta kommer dels att få betala tillbaka vartenda öre och dessutom betala ränta ovanpå det.

"Mot varje kraft svarar en lika stor och motsatt riktad kraft." Detta är ert uttalande, men vad har ni gjort för undkomma detta faktum? Ni hotar världens framtid genom era fascinerande frierier om, endast ögonskenlig, bekvämlighet. Vad är detta? Era handlingar saknar verkligt värde eftersom ni inte ser den största oundvikliga faran. På ett sätt och vis är ni samhällets förrädare. Visa ert mod, ta itu med det verkliga problemet, det gemensamma och farligaste problemet, och lös det; annars bör ni lämna scenen och gå er väg. Lamna den åt oss. Vi ska bevisa att världen är en hemvist av fulländad lycka.[4]

För att förstå detta måste ni dyka djupt, inte endast ned till kroppens och sinnets plan, utan ned till själens plan.[5] Ni måste dyka djupt in i den verklighet som finns inom oss. Själen är inte ett främmande ting som måste lånas utifrån, den finns inom var och en av oss, till och med inom insekter och träd. Därför måste vi höja oss till själens plan. Eliminera både ert fysiska och mentala hö1je och finn ert eget jag. Där kommer ni att finna nyckeln, ledtråden, till den värld där livet är värt att leva.

Den ultimala lösningen står att finna där. En antydan ät det hållet har getts av många mahajanas, och till en viss grad av stora helgon inom varje religiös sekt, även om den högsta förståelsen av den andliga verkligheten har uppenbarats i Indien i skrifter som Bhagavad-gita och Srimad-Bhagavatam. Därför utmanar vi er alla. Vi är inga drömmare; vi är de mest praktiska tänkarna. Vi undviker inte något svårt problem genom att hävda att det är omöjligt att lösa. Vi tillhör inte den grupp som är ute efter lättköpt prestige och berömmelse. Vi vill inte jämföras med sådana lurendrejare. Kom själva och se om verklighetens plan står att finna. Det kräver inte att ni måste ge upp er nuvarande huvudsysselsättning; anamma därför vårt program; gör ett försök och se vad som händer!

Var befinner du dig? Vem är du? Vad är världens sanna natur? I Koranen, i Bibeln, i Veda, och i alla andra heliga skrifter, har en förhoppning och en antydan om det verkliga livet givits. Är allt detta bara ett spratt? Vad har materialistema att erbjuda? Endast självbedragare lockas av tjusningen i ett materialistiskt liv, och detta medför att de trasslar in sig i landet av lån och skulder, landet där "mot varje kraft svarar en lika stor och motsatt riktad kraft." Därför bör en gudomlig civilisation ha sin inriktning mot det högre planet. Vi måste försöka vandra den stig som har föreslagits av uppenbarelseskrifter och stora helgon. Detta är inte oförnuftigt. Det är inte galenskap. Försök att se att förnuftet är högst användbart även i detta sammanhang.

Med följande allegoriska exempel gav Sri Caitanya Mahaprabhu en lösning på alla våra problem. Han sa: "Vi kan se att du är fattig, men det finns en lycklig lösning på detta. Rikedomen finns nämligen djupt ner i jorden under ditt eget hus, du behöver endast gräva upp den. Börja inte från den södra sidan, karma-kandas ge-och ta-metod, ty då kommer allt du gör skapa en återverkan som kommer att fängsla dig, och störa dig, och du kommer inte att fä nägon tid över till att nå någon korrekt lösning. Om du närmar dig skatten från den västra sidan, genom yoga-systemet, som innebär att man manipulerar naturens subtila krafter för att erhålla övernaturliga mystiska krafter, kommer detta i sig att attrahera dig och leda bort din uppmärksamhet från det önskade målet. Dina egna aktiviteter i fel riktning kommer att utgöra ett hinder för dina framsteg.

Om du närmar dig skatten från norr, sidan där den väldiga brahmasmin, den opersonliga uppfattningen av den yttersta verkligheten, härskar med hjälp av feltolkad vedantisk logik, kommer du att bli svald, helt och hållet. Du kommer att upphöra att existera, och vem ska då njuta av friden som den gömda rikedomen kan bringa?

Det är endast om du närmar dig från den östra sidan, med hjälp av hängivenhet, som du lätt kan få tag på skatten. Detta är soluppgångens sida, det ljusgivande väderstrecket. Och detta ljus är ej skapat av dina händer; detta ljus kommer från källan till allt ljus: den uppenbarade sanningen. Det strömmar ut från den värld, som är okänd för oss. Detta ljus är uppenbarad kunskap, bhakti, hängivenhetens väg."

Slå an på denna väg i ditt sökande efter den verkliga rikedomen inom dig själv, och du kommer mycket lätt att finna detta jag, vilket är mycket underbart.[6] När du upptäcker att ditt eget jag är så underbart, kommer du skämmas och tänka: "Hur kunde jag låta mig lockas iväg av den materiella världens behag? Själen är jo mitt verkliga jag. Hur var det möjligt för maya att utöva en sådan lockande kraft på mig, att mitt eget själv, som är så värdefullt och underbart, kunde dras in i illusion? Friden som finns inom mig har prisats högt av långt framskridna heliga män, men jag kom i förbindelse med förgängliga, osmakliga ting. Hur var det möjligt? Det är häpnadsväckande, men jag blev faktiskt bedragen."

Nästa steg är att gå från atmaa till Paramatma, från själ till Översjäl. Därefter från Vasudeva till Narayana, och till sist från Narayana till Krishna. Förståelsen av den progressiva utvecklingen i gudsförverkligandets olika stadier är inte ovetenskaplig, tvärtom är den verklig vetenskap.

Vad vijnana, vetenskaplig kunskap, är, förklaras av Krishna i Bhagavad-gita [7.2]:

     jnanam te ham sa-vijnanam
     idam vaksyamy asesatah
     yaj jnatva neha bhuyo nyaj
     jnatavyam avasisyate

" Arjuna, nu ska jag förklara för dig den vetenskapliga kunskapen om själen och även om dess energi. Det inre sinnet, de yttre sinnena och den materiella naturens kvaliteter är alla icke-atma, dvs. materiella. Det finns ett direkt och ett indirekt sätt att närma sig verkligheten, och jag ska nu reda ut dessa ting. Var vänlig och lyssna uppmärksamt till Mig: jnanam te ham sa-vijnanam. Till en början måste vi förstå existensens grundläggande beståndsdelar: Mig Själv, Min materiella energi och jivan, den levande varelsen, som är den marginella energin som uppfyller alla materiella världar." Om jiva-sakti, den marginella, andliga, energin, skulle dras undan från den materiella, skulle allt bli sten, och vem skulle då bry sig om att exploatera? All denna tendens till strävan, denna tendens till att exploatera, skulle upphöra, om den marginella energin, jivan, drogs undan från materien. Allt skulle bli dött. Själen har trätt in i detta materiella medvetande och gjort det rörligt. Detta hör förstås grundligt, på ett vetenskapligt sätt. Vi saknar inte kapacitet till att ge en vetenskaplig förklaring.

På själens plan finner man en högre, mer utvecklad, uppfattning av den finare, subtila, världen. Där kan man i själva verket skåda verkligheten, medan det plan som människor i allmänhet utgår från, och betraktar som verkligt, faktiskt är överkligt.

     ya nisa sarva-bhutanam
     tasyam jagarti samyami
     yasyam jagrati bhutani
     sa nisa pasyato muneh

"lnfor ert verkliga självintresse, och inför den verkliga sanningen, blundar ni och sover, medan ni håller er vakna på självbedrägeriets plan." [Bg. 2.69] Vi måste etablera oss själva på verklighetens plan, och försöka vårt bästa att upphöja andra dit.

Dö för att leva
Att predika innebär: " Jag har en mycket djup och allvarlig tro på Krishnamedvetande och uppskattar det mer än något annat. För all framtid kommer jag att leva för detta. Eftersom jag upplever en underbar smak i dette medvetande, eftersom jag funnit det vara både praktiskt och nyttigt, har jag kommit för att dela med mig av det till er mina vänner. Vi hör ta vägledning av de Krishnamedvetna principerna i våra liv, i enlighet med vad vi hört från den andliga mästaren. Vi ber er ta emot denna gåva och vi kan garantera att ni kommer att bli framgångsrika vad det gäller uppfyllandet av livets mål."

På detta vis måste vi gå ut till alla med gudsmedvetande, Krishnamedvetande. Vi måste visa hur gudsmedvetande ultimalt uppgår i Krishnamedvetande.Steg för steg måste vi på ett skickligt sätt klargöra att Krishna är all glädjes källa.[7] Vad innebär Krishnamedvetande? Rupa Goswami har givit en vetenskaplig definition. Rasa, njutning, smak, kan vi inte undvara. Alla vill uppleva rasa. Var och en, varje enhet, hur liten den än är, strävar efter rasa, lycka, hänryckning. Och alla slag, alla faser, av rasa, som överhuvud är möjliga, finns personifierade i Krishna. Försök att förstå hur detta förhåller sig. Vad är rasa? Vad är dess natur. Hur kan man jämföra olika slag av rasa? På detta sätt, steg för steg, måste vi med nödvändighet komma fram till en förståelse av Gudomen såsom Krishna. Det handlar alltså inte om någon saga från några uråldriga indiska skrifter. Krishna spelar inte en roll i någon saga, utan Han är ett faktum. Med detta levande faktum, denna verklighet, måste ni konfronteras. Vi ska göra vårt bästa för att visa hur det kan förhålla sig så. Krishna är ett faktum. Ja, Han är verkligheten, och verkligheten är en tillvaro som är Sig Själv nog.

För att nå detta högsta mål krävs en viss uppoffring. Ni måste "dö för att leva," och därigenom kommer ni att uppleva att denna verklighet inte är något påhitt. Ni kommer att uppleva det medan ni framskrider på vägen.[8] För varje steg i rätt riktning kommer ni att uppleva tre ting: tillfredsställelse, näringstillförsel och utsläckande av hunger. Er tendens till att sträva efter materiella ting kommer att avta. I allmänhet känner vi: "Jag vill ha det, och jag vill ha det, ja, jag vill ha allting; och ända kan jag inte tillfredsställa min hunger." Men när ni framskrider i Krishnamedvetande kommer ni att känna hur er hunger stillas, och de ting som ni förut trodde skulle ge er lindring, kommer automatiskt att upphöra förvilla ert sinne. Deras lockande förmåga kommer att blekna bort; de kommer att dra sig undan, och er naturliga böjelse för andligt avancemang kommer automatiskt att tillta och ni ska finna hur denna process går allt snabbare. Ni kommer att i praktiken uppleva dessa ting, kom därför och ta emot vad vi har att erbjuda. På detta sätt måste vi närma oss var och en, medan vi lämnar resultatet av vår ansträngning upp till Herren.

Vi är endast ombud, och vi arbetar enbart pa grund av att Han har beordrat oss. Vi måste alltid hålla i minnet vad bhakti är, vad egentlig bhakti är. Vad jag än gör får jag inte lov att behålla den lön jag erhåller för mitt arbete; jag är enbart ett ombud. Alla förmåner måste ges till ägaren, min herre, Krishna. Egentlig bhakti innebär att alltid agera med denna attityd. Om vi inte gör så, måste vår aktivitet stämplas som karma-kanda: fruktsökande arbete. Jag önskar då själv njuta av karmas följder, men resultatet borde ges till min Herre. Jag är ju inget annat än Hans tjänare och jag arbetar på Hans befallning. Jag är Hans slav; jag är inte ägaren. Jag är inte den rätta personen att ta emot energins frukter. Energins herre är den Högste Herren, och Han är den som bör erhålla energins produkter. På väg till Honom bör de inte fingras på. Detta bör vara varje arbetares inställning. Sådan är sann bhakti. Vi är inte de som mottager, Han är mottagaren. I varje ögonblick måste vi vara medvetna om att Han är den som ska ges alla förmåner. Endast då är vi sanna hängivna. Vi bör vara osjälviska arbetare, och inte personer som söker förmåner. Bhagavad-gita [2.47] talar om detta :

     karmany evadhikaras te
     ma phalesu kadacana
     ma karma-phala-hetur bhur
     ma te sango stv akarmani

"Det är din rättighet att utföra din plikt, men du har ej rätt till att njuta av arbetets frukter." Detta är en viktig varning. Krishna säger: "Bara för att du inte är den som erhåller dina gärningars frukter, tro inte att du kan avstå från besväret att arbeta - aldrig." Att börja tänka att jag ska upphöra med allt arbete eftersom jag inte är den som erhåller förmånerna, är det värsta som kan ske. Även blott och bart osjälviskt arbete är av lägre rang. Istället bör vi utföra gudfruktiga gärningar för den Högste Herrens tillfredsställelse. Detta är bhakti, hangivenhet. Sedan kan man givetvis även se en gradering av bhakti: Det är stor skillnad mellan vaidhi-bhakti och raga- bhakti, kalkulativ hängivenhet respektive spontan hängivenhet.

Gud är inte en konstitutionell kung, Han är en självhärskare. Att arbeta för en självhärskare är det högsta slaget av offer. Vilken grad av osjälviskhet och mod krävs det inte för att arbeta för en självhärskare, en despot och lögnare, som är i stånd att göra vad som helst? Som om detta inte vore svårt nog förhåller det sig nu så att detta är Hans normala position. Det ar inte någon tillfällig sinnesstämning, utan Hans eviga, inre, natur. Krishna är en självhärskare därför att all lag utgår från Honom. En självhärskare står över lagen. När där är många, är lagar en nödvändighet; om det blott finns en, uppstår inte något behov av lagar. Krishna är en despot, men Han är absolut god. Om försök görs att hejda Hans despotism står världen som förlorare. Godheten måste få flöda fritt. Vad är det negativa i detta? Kan det finnas några invändningar mot detta faktum? Godheten måste få ha sin frihet att flöda överallt och hur som helst. Om vi medger att Gud är absolut god, vad kan vi då förlora om vi ger Honom självhärskarskap? Ska dårarna och de okunniga få agera som självhärskare? Nej. Det absolut goda måste få härska till fullo. Lagar får inte lov att binda Hans händer. Det är endast vi som forlorar på det. Och eftersom vi inte kan förstå hela sanningen, uppträder Krsna som en lögnare för att förleda och locka oss. Han beter Sig som en lögnare for att gradvis locka oss att komma fram till sanningen.

Först av allt måste vi forstå att Han ar alltigenom god; därför är även allt som emanerar från Honom alltigenom gott. Finns det några brister är vi upphovet till dem. Det är vi som inkräktar och tränger oss på, inte Han. I Hans lila, lek, kan det kanske verka som det motsatta förhållandet skulle råda, men egentligen finns ingen lögn där, ty allt utan undantag tillhör Honom. När Han säger: "Varde ljus", blir det ljust. När Han säger: "Varde vatten", manifesteras vatten. Om Han besitter en sådan oerhörd kraft, kan någon egentlig lögn någonsin komma från Honom?

Vi måste ge oss själva till Krishna, ty Han är det absolut goda, Han är absolut kärlek och skönhet. Tro och osjälviskhet i en sädan hög grad är nödvandigt. Om vi accepterar Krishnamedvetande som vårt högsta ideal, kommer mycken uppoffring att krävas av oss. Men offer betyder liv: "Dö för att leva." Vi förlorar ingenting genom offer. Tvärtom, vi kan endast vinna på att ge oss själva.

Kirtana, predikan, har blivit antaget som ett medel för att nå målet. Det finns en mängd olika sätt, olika slag av kirtana, genom vilka man kan närma sig denna världs betingade andesjälar: genom direkt personlig kontakt, genom böcker och genom att utföra sankirtana, det gemensamma sjungandet av det heliga namnet. Genom att hjälpa andra hjälper vi oss själva; vi bringar oss själva lycka och stärker vår tro. Det är inte nog med att andra erhåller fördelar genom vårt utförande av kirtana, också vi själva vinner evig fördel.

Krishna säger i Bhagavad-gita [2.47]: "Bli aldrig fäst vid att inte utföra din plikt.[9] Eftersom kravs ställs på att du ska arbeta f'ör Mig, kommer du for den skull ge upp allt arbete? Ge inte efter för den impulsen, ty då kommer du att få ditt straff. Fäst dig inte vid att ge upp arbete och strejka. Nej. Detta är ett farligt vakuum. Hoppa inte in i detta eviga vakuum, utan arbeta för Mig, och du kommer att vinna allt på det." Vidare uppmanar Krishna: "Överge alla olika slag av plikter och överlämna dig enbart till Mig.[10] Försök att förstå Min position: Jag är din beskyddare, din vän och ditt allt. Ditt livsmål står att finna i Mig, ha tro på detta Arjuna. Varför skulle jag försöka bedra dig? En sak kan du vara säker på - Jag är din evige vän."

     man mana bhava mad bhakto
     mad-yaji mam namaskuru
     mam evaisyasi satyam te
     pratijane priyo si me

"Tänk alltid på Mig och bli Min hängivne. Dyrka Mig och betyga Mig din vördnad. På detta vis kommer du med all säkerhet att komma till Mig. Min käre vän, på heder och samvete kan jag lova dig att Jag talar sanning. Jag är allting. Försök att komma till Mig. Jag är målet, livets fulländning, inte bara för dig utan för alla. Sådan är Min position sedd ur en absolut ståndpunkt. Du är trots allt Min vän. Jag försöker inte bedra dig. Du kan lugnt tro på Mig. Jag lovar dig detta."

Hur skamlöst uttrycker Sig Krishna inte här. Men det är till vår fordel som Han pläderar för Sig Själv på detta vis. Och som vägledning för oss har detta dokumenterats i Bhagavad-gita. På ett liknande sätt kom Herren Krishna som Sri Caitanya Mahaprahhu för ätt predika om Sig Själv. Han kom som Sin egen röstvärvare tillsammans med Sina eviga följeslagare. Till och med Radharani, hängivenheten personifierad, förde Han med Sig, sägandes: "Jag vill visa hur hänförande Din ställning är i Min tjänst, och hur vördnadsbjudande och skön Min andra hälfts hängivenhet verkligen är. Kom därför med Mig." Och Baladeva har kommit som Nityananda för att värva, medan Vrindavana nedstigit som Navadwipa.Vi står i skuld till värvaren, speciellt när Krishna kommit i egen person för att värva och visa hur underbar och magnefik självuppoffrande gudomlig kärlek är.

_____________
¹ "Negativa" i bemärkelsen underkastade, underlydande det positiva, det bestämmande och avgörande. Är vi "negativa" dras vi till det "positiva", som även dras till oss.
² "Mahabhava", även kallad Radharani, är personifieringen av den högsta, mest extatiska, transcendentala kärleken till Gudomen; Krishnas främste tjänare; den Högsta Personliga Gudomens inre glädjeenergi.

Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Hare Krishna-samfundet Shri Chaitanya Saraswat Math
Online sedan 1998 - http://svenska.scsmath.org