Startsida
Vad vi tror
NY: Bokhandel
Nyhetsbrev
Tidsskrift
Musik
Bildserier
Ordlista
I Norden
Kalender
Kontakt
Lšnkar

RELIGIONEN BORTOM ALLA RELIGIONER
Ett samtal med Srila Bhaktivedanta Swami Prabhupada

I juni 1976, i New Vrindavan, Krishna-rörelsens jordbrukskollektiv i West Virginia, svarar Srila Prabhupada på frågor, som redaktörerna på 'Bhavan's Journal', en av Bombays främsta kulturella och religiösa tidskrifter, skickat till honom.

Lärjunge: Här är den första frågan: "Det har sagts att hinduismens största styrka är dess katolicism, dvs dess alltomfattande livsåskådning, men att detta även skulle vara en av dess största svagheter på grund av att det finns mycket få religiösa sedvänjor och bruk som är obligatoriska för alla, såsom det är i andra religioner. Är det nödvändigt och överhuvudtaget möjligt att ställa upp några speciellt grundläggande principer som skulle kunna utgöra ett minimum och efterföljas av alla hinduer?

Srila Prabhupada: Vad det gäller den vediska religionen så är den inte speciellt för hinduer, utan för alla levande varelser. Detta måste först och främst klargöras. Vedisk religion benämns sanatana-dharma, den levande varelsens eviga plikt. Den levande varelsen är sanatana (evig), Gud är sanatana, och där finns också sanatana-dharma. Sanatana-dharma är avsett för alla levande varelser, inte bara för så kallade hinduer. Hinduism, den här ismen och den där ismen allt detta beror på missförstånd. Historiskt sett efterlevdes sanatana-dharma strikt i Indien, och indierna kom att kallas hinduer av muslimerna. Muslimerna såg att indierna levde på andra sidan floden Sind, och muslimer uttalade Sind såsom Hind. Därför kallade de Indien för Hindustan, och folket som levde där kallade de för hinduer. Men ordet hindu förekommer inte i den vediska litteraturen, ej heller något så kallat hindu-dharma. Nuförtiden har detta sanatana-dharma, vediskt dharma, som blivit förvrängt, som ej åtlyds och som ej efterlevs på rätt sätt, blivit känt under namnet hinduism. Men detta är endast en förståelse baserad på något infall, en nyck; det är inte sann förståelse. Vi måste noggrant studera sanatana-dharma; då kan vi förstå vad vedisk religion är. (Vänd mot en annan lärjunge) Läs högt från Bhagavad-gitas elfte kapitel, artonde versen.

Lärjunge II: (Läser.)

tvam aksaram paramam veditavyam
tvam asya visvasya param nidhanam
tvam avyayah sasvata-dharma-gopta
sanatanas tvam puruso mato me

"O Krishna, Du är det högsta ursprungliga objektet. Du är outtömlig, och Du ar den äldste; Du är religionens uppehållare, den eviga Personliga Gudomen."

Srila Prabhupada: Det är denna förståelse som krävs. Krishna är evig, vi är eviga, och platsen där vi kan leva och utbyta våra känslor med Krishna den är evig. Och det system som lär ut detta eviga förlopp av utbyte det är sanatana-dharma, vilket är avsett för alla.

Lärjunge: Så vilka dagliga religiösa bruk skulle efterföljas av dem som strävar efter detta sanatana-dharma? Vad skulle han göra? Det som beklagas är att inom hinduismen eller låt oss säga inom sanatana-dharma finns så mycken vidd, en sådan mångfald av olika typer . . .

Srila Prabhupada: Varför stirrar du dig blind på mångfalden? Varför anammar du inte religionens sanna syfte såsom den framställs av Krishna? Krishna säger (Bg 18:66): sarva-dharman parityajya mam ekam saranam vraja. Överge alla andra så kallade dharman och överlämna dig enbart till Mig! Varför anammar du inte detta? Varför engagerar du dig i en mångfald sedvänjor som går under namnet hinduism? Varför tar du inte till dig de råd som ges av sanatana, Krishna? Du vägrar att acceptera sanatana-dharma det sanatana som Gud rekommenderar istället säger du: "Hur ska vi kunna komma ifrån denna mångfald och komma fram till den rätta slutsatsen?" Varför godta denna mångfald? Anamma detta enda medvetande: sarva-dharman parityajya mam ekam saranam vraja. Varför gör du inte det?

Lärjunge: Hur kan folk i allmänhet göra detta praktiskt, som daglig rutin?

Srila Prabhupada: Hur gör vi det? Är inte det som vi gör praktiskt? Människorna vill skapa sitt eget opraktiska sätt att utöva religion, men de accepterar inte vårt praktiska system. Vad är vårt system? Man-mana bhava mad-bhakto mad yaji mam namaskuru: Tänk helt enkelt på Krishna, bli Hans hängivne, dyrka Honom och offra Honom dina vördnadsbetygelser. Vari ligger svårigheten? Vad är det som är opraktiskt med detta? Krishna hävdar: "Detta är din plikt! Om du efterföljer detta kommer du utan tvivel att nå Mig." Varför gör du inte detta? Varför förbli hindu? Varför förbli kristen? Överge allt detta nonsens. Överlämna dig bara till Krishna och förstå att: "Jag är Krishnas hängivne, en tjänare till Krishna." Då kommer allting att automatiskt lösa sig.

Lärjunge: Men hinduerna kommer att säga: "Det finns så många andra aspekter på hindu-dharma."

Srila Prabhupada: I Srimad-Bhagavatam definieras sant dharma: dharmam tu saksad bhagavat-pranitam. Vad Gud säger det är dharma. Nu råkar det vara så att Gud säger: "Överge alla olika slags dharman och överlämna dig till Mig allena." Anamma detta dharma! Varför önskar du förbli hindu? Och för övrigt, vem är den hindu som inte accepterar Krishnas auktoritet? Även nuförtiden blir en person omedelbart ansedd som en galning om han hävdar: "Jag bryr mig varken om Krishna eller Bhagavad-gita." Varför accepterar du inte Krishnas instruktioner? Varför söka någon annanstans? Ditt problem är helt enkelt att du inte vet vad religion är och du vet inte heller vad sanatana-dharma är. Inom vår Krishnarörelse finns många som förr betraktade sig som så kallad hindu, så kallad muslim eller så kallad kristen. Men nu bryr de sig varken om hindu, muslim eller kristen. De är endast intresserade av Krishna. Det är allt. Om du följer ett falskt religiöst system kommer du att få lida; men om du följer ett faktiskt religiöst system kommer du att bli lycklig.

Tyvärr övergav indierna det sanna religiösa systemet sanatana-dharma, varnasrama-dharma - och antog ett slags misch-masch som kallas hinduism. Det är därför det är så mycket problem. Vedisk religion innebär varnasrama-dharma, dvs indelningen av samhället i fyra samhällsgrupper och fyra andliga levnadsstadier. De fyra samhällsgrupperna är brahmaner (präster och intellektuella), ksatriyer (politiska ledare och militärer), vaisyer (affärsmän och bönder) och sudrer (vanliga arbetare). De fyra andliga levnadsstånden ar brahmacarier (studenter som lever i celibat), grihastas (husfäder), vanaprasthas (personer som dragit sig tillbaka från samhällslivet) samt sannyasier (lever i total försakelse). Sann religion, dharma, råder när alla dessa grupper och stånd arbetar tillsammans i harmoni i syfte att tillfredsställa Herren.

Lärjunge: Nästa fråga lyder: Bhakti (hängiven tjänst till Gud) har beskrivits som den mest tillämpliga vägen för gudsförverkligande i denna tidsålder av missämja, Kali-yuga. Hur stämmer det överens med att respekterade lärda män fört fram vedantiska läror med betoning på jñana!

Srila Prabhupada: De så kallade vedantisterna är bluffmakare; de vet inte vad vedanta innebär. Men folk i allmänhet vill bli lurade och de som luras drar fördel av detta. Ordet veda betyder kunskap, och anta betyder slutet. Så innebörden av vedanta är "den yttersta kunskapen", och det är detta som Vedanta-sutra lär (en sutra är en aforism: mycken filosofi sammanfattad i några få ord). Vedanta-sutras första aforism lyder: athato brahma-jijñasa. Nu, nar vi befinner oss i den mänskliga livsformen, bör man efterforska om Brahman, den Absoluta Sanningen. Studiet av Vedanta-sutra har sin början i att man är vetgirig vad det gäller den Absoluta Sanningen. Vad är da den Absoluta Sanningen? Svaret på den frågan ges i ett nötskal i den andra aforismen: janmady asya yatah. Brahman är ursprunget till allting. Brahman är med andra ord Gud, alltings ursprung. Och all Veda, all kunskap, har sitt slutmål i Honom. Detta bekräftas av Krishna i Bhagavad-gita (15:15): vedais ca sarvair aham eva vedyah. Syftet med all Veda, syftet med alla kunskapsböcker, är att finna Gud.

Hela Vedanta-sutra är en beskrivning av Gudomens Högsta Personlighet. Men eftersom människorna inte klarar av att studera Vedanta-sutra på rätt sätt i denna Kali-yuga, p g a bristande utbildning, skrev Srila Vyasadeva en kommentar till Vedanta-sutra. Den kommentaren är Srimad-Bhagavatam (bhasyam brahma-sutranam). Under ledning av Narada, hans andlige mästare, skrev Vyasadeva, författaren till Vedanta-sutra, Srimad-Bhagavatam såsom en kommentar till detta verk. Srimad-Bhagavatam inleder med samma aforism som Vedanta-sutra: janmady asya yatah, och fortsätter: anvayad itaratas carthesv abhijñah svarat.

Så faktum är att i Srimad-Bhagavatam förklaras Vedanta-sutra av författaren till Vedanta-sutra. Men skojare framställer sig själva som vedantister utan att förstå Vedanta-sutra och utan att läsa dess naturliga kommentar, och missleder på så sätt människor. Och eftersom folk inte är utbildade accepterar de dessa skojare som vedantister. Egentligen är dessa så kallade vedantister bluffmakare, de är inte vedantister. De känner inte till ett dyft om vedanta. Vedanta-sutra förklaras i Srimad-Bhagavatam och om vi accepterar Srimad-Bhagavatam som den verkliga förklaringen till Vedanta-sutra, ja då kan vi förstå vad vedanta är. Men om vi tar vår tillflykt till bluffmakare kommer vi aldrig lära oss att förstå vad vedanta är. Människor i allmänhet saknar kunskap totalt, och därför kan de bli lurade av vem som helst. Men nu bör de lära sig från Krishnarörelsen vad vedanta är och vad som är förklaringen av vedanta. På så sätt kan de bli gynnade.

Lärjunge: De som följer den impersonalistiska kommentaren till Vedantasutra bekymrar sig vanligtvis mest om befrielse från den materiella världens lidande. Beskrivs befrielse även i Srimad-Bhagavatam?

Srila Prabhupada: Javisst. Eftersom Srimad-Bhagavatam utgör den verkliga kommentaren till Vedanta-sutra kan vi finna följande vers som beskriver befrielse i denna tidsålder:

kaler dosa-nidhe rajann
asti hy eko mahan gunah
kirtanad eva krishnasya
mukta-bandhah param vrajet

I denna Kali-yuga, som är en ocean av brister, finns det en fördel. Vad är den? Jo, man kan bli befriad helt enkelt genom att sjunga Hare Krishna-mantrat. Detta är sann vedanta, och detta är faktiskt vad som sker just nu.

Lärjunge: Menar du att Vedänta-sutras slutsats är densamma som Srimad-Bhagavatam's bhakti?

Srila Prabhupada: Precis.

Lärjunge: Men hur förhåller sig bhakti till de impersonalistiska vedantisternas slutsats vad beträffar kunskap och visdom. Det står här att bhakti är den enklaste och mest tillgängliga vägen till gudsförverkligande, men det står även att de vedantiska lärorna betonar jñana, kunskap. Stämmer det?

Srila Prabhupada: Vad är jñana? Detta förklaras av Sri Krishna i Bhagavad-gita (7:19): bahunam janmanam ante jñanavan mam prapadyate. Efter många, många liv, överlåter sig den som besitter verklig kunskap till Mig. Såvida man inte överlämnar sig till Krishna så är det inte frågan om någon verklig jñana. Denna impersonalistiska "jñana" är helt enkelt nonsens. Impersonalisterna framställer sig själva såsom jñanier, men de besitter ingen kunskap överhuvudtaget. Vedanta betyder den yttersta (slutgiltiga) kunskapen. Ämnet för den slutgiltiga kunskapen är Krishna, Gud, Om man inte vet vem Gud är, vem Krishna är, vad är då ens kunskap värd? Men vilken skojare som helst kan ju hävda: "Jag är en visdomens man!" Vad kan man göra åt det?

I samma vers som vi nyss omnämnde, avslutar Krishna med orden: vasudevah sarvam iti sa mahatma sudurlabhah. När man förstår att Väsudeva, Krishna, är allting, då besitter man verklig kunskap. Innan man förstått detta är det inte frågan om någon kunskap. Det är helt enkelt ett slags missförstånd. Brahmeti paramatmeti bhagavanitisabdyate. I nybörjarstadiet kanske man genom den spekulativa metoden söker finna ut den opersonliga Brahman, men därefter bör man fortskrida till förverkligandet av Paramatma, den Högstes immanenta, lokaliserade aspekt. Detta är det andra stadiet av förverkligande. Men slutmålet är förståelsen av Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Om du inte förstår Krishna, vad har du då för kunskap? Halvdan kunskap är ingen kunskap alls. Vi önskar fullständig kunskap, och den kunskapen kan uppnås genom Krishnas barmhärtighet och genom den kunskap Han ger i Bhagavad-gita.

Lärjunge: Kan jag gå vidare till nästa fråga Srila Prabhupada? "Är det nödvändigt med en guru när man önskar beträda den andliga vägen och för att uppnå målet? Vad kännetecknar en verklig guru?"

Srila Prabhupada: Ja en guru är nödvändigt. Det förklaras i Bhagavad-gita. När Krishna och Arjuna talades vid såsom vänner kom det inte till någon verklig slutsats. Därför beslöt Arjuna att godtaga Krishna som sin guru. (Vänd till en annan lärjunge) Leta reda på den har versen: karpanya-dosopahata-svabhava ...

Lärjunge II:

karpartya-dosopahata-svabhavah
prcchami tvam dharma-sammudha-cetah
vac chreyah syan niscitam bruhi tan me
sisyas te 'ham sadhi mam tvam prapannam

"Nu är jag förvirrad över vad som är min plikt, och jag har förlorat all fattning på grund av småsinthet. I detta läge ber jag Dig att klart tala om vad som är bäst för mig. Nu är jag Din lärjunge och en själ underkastad Dig. Undervisa mig!" (Bg 2:7)

Srila Prabhupada: Det gäller inte bara Arjuna, utan alla är förvirrade vad det gäller ens yttersta plikt. Ingen kan fatta beslut om detta helt på egen hand. När en läkare är allvarligt sjuk behandlar han inte sig själv. Han vet att hans tankeförmåga är nedsatt och kallar därför på en annan läkare. På samma sätt är vi förvirrade när vi inte kan finna någon verklig lösning på livets problem det är i detta läge dags att söka gurun. Det är helt nödvändigt; du kan inte undvika detta.

Faktum är att vi alla är förvirrade i vårt nuvarande existenstillstånd. Och under dessa omständigheter är en guru nödvändig för att ge oss sann vägledning. Arjuna utgör en förebild för den perplexe materialisten som underkastar sig en guru. Helt enkelt för att föregå med gott exempel valde han Krishna som sin guru. Han vände sig inte till någon annan. Så den verklige gurun är Krishna. Krishna är inte guru enbart för Arjuna utan för alla. Om vi tar emot Krishnas undervisning och efterföljer den, då blir vårt liv framgångsrikt. Krishnarörelsens mission är att få alla att erkänna Krishna som guru. Detta är vår verkliga mission. Vi påstår inte: "Jag är Krishna!" Något sådant påstår vi aldrig. Vi ber helt enkelt människor: "Var vänliga och åtlyd Krishnas direktiv."

Lärjunge: En del av de så kallade guruerna säger samma saker som Krishna gör, men de ger även andra instruktioner. Hur ska man betrakta dem?

Srila Prabhupada: De utgör den största faran. Den största faran. De lär ut vissa saker helt enkelt för att tillfredsställa sin kund. En sådan person är inte en guru; han är en tjänare. Hans önskan är att tillfredsställa sina lärjungar så att de ger honom Ute pengar. En verklig guru är inte tjänare till sina lärjungar; han är deras mästare. Om man blir tjänare, om man smickrar sina lärjungar i syfte att få pengar, ja då är man inte guru. Även en guru ska vara tjänare, javisst men den Högstes tjänare. Den bokstavliga betydelsen av ordet guru är "tung" tung av, fylld av, kunskap och auktoritet, ty hans kunskap och auktoritet har sitt ursprung i Krishna. Du kan inte utnyttja guru för att tillfredsställa dina nycker.

Krishna uppmanar: sarva-dharman parityajya mam ekam saranam vraja. Överge alla olika slags religioner och överlämna dig till Mig allena. Och vi upprepar samma sak: "Överlämna dig till Krishna, överge alla andra idéer om så kallade dharman, religioner." Vi säger inte: "Jag är auktoriteten." Nej, vi säger: "Krishna är auktoriteten, och du bör försöka förstå Krishna." Detta utgör kärnan av Krishnarörelsens budskap.






 
Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Hare Krishna-samfundet Shri Chaitanya Saraswat Math
Online sedan 1998 - http://svenska.scsmath.org