IVER ATT SKÅDA KRISHNA
Av Srila Bhaktivedanta Swami Prabhupada

tac craddadhana munayo
jñana-vairagya-yuktaya
pasyanty atmani catmanam
bhaktya sruta-grhitaya

"Den allvarligt sökande lärjungen eller vismannen, rikt utrustad med kunskap och obundenhet, förverkligar den Absoluta Sanningen genom att utföra hängiven tjänst i enlighet med vad han fått höra från den vediska litteraturen, Vedanta-sruti (Srimad-Bhagavatam 1.2.12)

Ibland frågar folk: "Har du sett Gud?" eller: "Kan du visa mig Gud?". Då och då stöter vi på dessa frågor. Svaret är: "Javisst, jag ser Gud. Du kan också se Gud; alla kan se Gud. Men du måste vara kvalificerad!"

Anta att det är något fel med en bil, den fungerar inte. Alla kan se det, men en mekaniker kan se det ur ett annat perspektiv. Han är begåvad med en större förståelse. Därför kan han byta ut den felande delen så att bilen fungerar igen. Men trots att det krävs så mycken kvalifikation för att verkligen kunna "se" en maskin, kräver vi att kunna skåda Gud utan minsta kvalifikation. Se bara på dumheten! Folk är sådana skojare, sådana dårar, att de tror att de ska kunna få skåda Gud trots sin avsaknad av nödvändiga egenskaper.

Krishna säger i Bhagavad-gita: naham prakasah sarvasya yogamaya-samavritah. Jag är ej sedd av någon. Min energi, yogamaya, döljer mig från deras vision. Och ändå tror vi att vi skall kunna betrakta Gud. Denna dårskap förekommer överallt - detta "Kan du visa mig Gud?", "Har du sett Gud?". Gud har blivit en leksak och därför är det möjligt för lurendrejare att föra fram en helt vanlig människa och påstå: "Här är Gud. Här är en inkarnation av Gud."

Na mam duskritino mudhah prapadyante naradhamah: Syndfulla skojare, dårar, mänsklighetens lägsta - de ställer sådana frågor: "Kan du visa mig Gud." Vilka egenskaper har du utvecklat så att du har kapacitet att se Gud? Här är kvalifikationen som krävs: tac chraddadhana munayah. Först av allt måste man hysa tillit. Dessutom måste man vara ivrig, otålig, att se Gud. Man kan inte ta det som någon bagatell-artad sak - "Kan du visa mig Gud?" - eller som någon sorts magi. De tror Gud är magi. Icke. Man måste vara allvarlig och tänka: "OK, jag har fått en viss upplysning om Gud. Så om det finns en Gud måste jag till varje pris se Honom."

Det finns en berättelse med anknytning till detta. Den är mycket lärorik, så försök att lyssna. En professionell föredragshållare reciterade offentligt ur Srimad-Bhagavatam, och han beskrev att Krishna var rikt dekorerad med alla slag av juveler när han begav sig ut i skogen för att vakta korna. Nu råkade där vara en tjuv bland åhörarna och han tänkte: "Varför inte gå till Vrndavana och råna den där pojken! Han befinner sig i skogen med så mycket juveler. Jag kan gå dit, fånga pojken och ta alla juvelerna." Detta var hans intention. På så sätt var han allvarlig. " Jag måste hitta den där pojken", tänkte han. "Över en natt skall jag bli miljonär."

Tjuvens kvalifikation var hans starka känsla: "Jag måste se Krishna!" Denna iver gjorde det möjligt för honom att faktiskt se Krishna i Vrndävana. Han såg Krishna precis på samma sätt som Bhagavatam-uppläsaren hade beskrivit Honom. Då sade tjuven: "Å, du är en sådan fin pojke, Krishna." Han började smickra Honom. Därefter framförde han sitt verkliga syfte: "Kan jag få lov att ta några av dessa smycken? Du är så rik."

Nej, nej, nej", sade Krishna. "Min mor kommer att bli arg! Jag kan inte ge bort dem." Krishna spelade rollen som ett litet barn.

Tjuven blev dock alltmer angelägen om att Krishna skulle ge honom sina juveler, men genom umgänget med Krishna blev han samtidigt renad. Till slut sade Krishna: "Du kan ta dem." I samma ögonblick blev tjuven en hängiven, ty genom umgänget med Krishna hade han blivit fullständigt renad. Så på ett eller annat sätt bör du komma i kontakt med Krishna. Då blir du renad.

Gopierna är ett annat exempel på stor iver att se Krishna. Betagna av Hans vackra anletsdrag kom de till Honom. De var unga flickor och Krishna var såå vacker. Faktum är att de var lustfyllda när de kom till Krishna, men Krishna är så ren att de blev första klassens hängivna. Det finns ingen jämförelse med gopiernas hängivenhet, ty de älskade Krishna av hela sitt hjärta. Detta är den nödvändiga egenskapen. De älskade Krishna så oerhört mycket att de inte brydde sig om vare sig sin familj eller sitt rykte när de gick ut mitt i natten. Krishnas flöjt ljöd och de lämnade sina hem. Deras fäder, bröder och äkta män undrade alla: "Vart skall ni gå? Vart skall ni gå så här mitt i natten?" Men gopierna brydde sig inte om vad de sa. De ignorerade sina barn, sina familjer, allting. Deras enda tanke var: "Vi måste gå till Krishna."

Denna iver, åtrå, är vad som krävs. Vi måste vara mycket, mycket angelägna att se Krishna. Många gopier som med våld hindrades från att gå till Krishna, gav upp sin liv på grund av sina starka känslor av separation. Så denna otålighet är önskvärd; då kan du se Gud. Antingen du är lustfylld eller en tjuv eller en mördare eller vad som helst - på ett eller annat sätt måste du utveckla denna iver, detta begär: "Jag måste se Krishna." Då kommer Krishna att uppenbara sig.

Det första Krishna ser till är hur angelägen du är att verkligen se Honom. Krishna kommer att ge gensvar. Om du är verkligt angelägen att se Krishna - antingen du är lustfylld eller vill stjäla Hans smycken, eller på något annat sätt blivit attraherad till Krishna - så kommer dina ansträngningar med all säkerhet att bära frukt.

Men du måste eftertrakta Krishna endast. I detta sammanhang har Rupa Gosvami skrivit en vers:

smeram bhagi-traya-paricitam saci-vistirna-dristim
vamsi-nyastadhara-kisalayam ujjvalam candrakena
govindakhyam hari-tanum itah kesi-tirtopakanthe
ma preksisthas tava yadi sakhe bandhu-sahge 'sti rangah

Innebörden är den att en gopi råder en annan: "Min käre vän, det finns en pojke - Hans namn är Govinda. Han står vid stranden av Yamuna nära Kesighata, och Han spelar på sin flöjt. Han är så vacker, särskilt under denna fullmånenatt. Om du har någon som helst intention att njuta i denna materiella värld med dina barn, din make eller med andra familjemedlemmar, råder jag dig att inte gå dit."

Bangi-traya: Krishna står alltid med sin flöjt i sin tri-bhanga-form, dvs böjd på tre ställen. Så den ena gopin säger till den andra: Om du tycker att du vill njuta mer av livet i denna materiella värld, gå då inte för att se Krishna. Gå inte dit!" Tanken är den att så snart du ser Krishna kommer du att glömma all den meningslösa materialistiska sinnesnjutningen. Detta är att verkligen se Krishna.

När Dhruva Maharaja såg på, sade han: svamin krtartho 'smi varam na yace. "Min käre Herre, jag önskar nu ingenting annat." Dhruva Maharaja gick för att se Krishna i syfte att erhålla kungariket från sin fader, och när han såg Krishna erbjöd denne honom: "Vilken välsignelse du än vill ha, ta den." Dhruva Mahäräja sade: "Min käre Herre, jag har inte längre någon önskan." Detta är att verkligen se Krishna.

Om du verkligen längtar efter att se Krishna, kommer du, oavsett vilket motiv du har, att på ett eller annat sätt göra det. Ivern är den enda kvalifikationen.

I en annan vers säger Rupa Gosvami: Krishna-bhakti-rasa-bhavita matih kriyatam yadi kuto 'pi labhyate. (Orden Krishna-medvetande är min översättning av just Krishna-bhakti-rasa-bhavita.) Här råder oss Rupa Gosvami: Om Krishna-medvetande finns tillgängligt, införskaffa då det omedelbart. Dröj inte. Det är en mycket fin sak."

Krishna-medvetande är tillgängligt. Du kan införskaffa det från denna Krishna-rörelse. Men vad kostar det? Ja, det är ju en mycket fin sak och du måste betala priset. Vad är priset? Tatra laulyam api mulyam ekalam. Blott och bart din iver. Detta är priset. Du måste dock betala detta pris. Då erhåller du Krishna, omedelbart. Krishna är inte fattig, och Krishna-försäljaren – den Krishna-hängivne - är inte heller fattig. Han kan dela ut Krishna gratis. Och han gör även så. Du behöver bara betala med din uppriktiga längtan.

Någon kanske säger: "Å iver!? Jag är ju ivrig och otålig." Ah-h-a ... Men så lätt är det inte. Janma-koti-sukritair na labhyate. Denna iver kan inte ens uppnås genom att man utför fromma gärningar i miljontals liv. Även om man med stor envishet fortsätter med sina fromma gärningar kommer ändå inte denna iver att vara tillgänglig.

Ivern är av största vikt, men den kan endast uppväckas genom umgänge med de gudshängivna. Därför ger vi här alla en chans att uppväcka denna iver; på så sätt kan du se Gud, ansikte mot ansikte.

Syftet med detta liv är att se Krishna. Avsikten med livet är inte att vi ska leva som hundar och katter. Tyvärr skolar hela den moderna civilisationen människor till att bli hundar och svin. Det är endast denna institution - Krishna-rörelsen - som lär människor hur de kan se Krishna. Därför är dess betydelse av högsta värde.

Tac chraddadhana munayo jñana-vairagya-yuktaya. Genom iver kommer du automatiskt att bli berikad med kunskap och försakelse. Kunskap betyder inte "Nu har vi upptäckt det här med atombomben." Det är inte kunskap. Vad är det för slag av kunskap? Folk dör redan naturligt och ni har upptäckt något som påskyndar denna död. Men vi ger kunskap som gör slut på all död. Det är Krishna-medvetande; det är kunskap. Jñana-vairagya-yuktaya. Och så snart du erhåller denna kunskap kommer du automatiskt att försaka den meningslösa materiella glädjen.

 
Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare

Hare Krishna-samfundet Shri Chaitanya Saraswat Math
Online sedan 1998 - http://svenska.scsmath.org