INDISK MYSTIK Av Vamana Das III. Veda — "det heliga vetandet"
 Ordet veda betyder "vetandet", "det heliga vetandet". Veda är hinduernas heliga skrift, ungefär sex gånger så omfångsrik som Bibeln. Liksom Bibeln utgör Veda blott ett urval, en kvarleva av en långt mera omfattande litteratur. Den berömde tysk-engelske indologen Max Muller säger: "Vi ha ingen rätt att anta, att ens en hundradel finns bevarad av den vediska tidens religiösa och folkliga diktning." Försöken att datera de vediska urkunderna förete synnerligen varierande och ofta motsägande uppgifter. En framstående indolog, hindun Surendranath Dasgupta säger: "Somliga anse att de vediska hymnerna kommo till omkring 6000 f. K. eller ännu tidigare, medan andra mena att de kommo till omkring 1200 f. K. eller 1000 f. K. De vediska hymnerna äro sannolikt mänsklighetens äldsta religiösa dokument." Den tyske indologen M. Winternitz konstaterar resignerat: "Det är nödvändigt att fastställa de gränser, innanför vilka vår okunnighet har sitt spelrum." Han sätter själv gränserna för den vediska litteraturen till 3000 — 800 f. K. De äldsta upanishaderna, vilkas tillhörighet till Veda är fullt säkerställd, antas ha tillkommit under tiden från omkring 1000 till 700 f. K.; säkert är emellertid endast, att de funnos till före Buddhas uppträdande och död (o. 480 f. K.). Elva upanishader, enligt somliga tolv eller tretton, betecknas som huvudupanishader eller klassiska (vediska) upanishader. Dock härröra sannolikt några av dessa från de båda århundradena närmast efter Buddhas framträdande. Å andra sidan ha en lång rad upanishader, som ingå i den s. k. Atharvaveda, icke tagits med bland de klassiska upanishaderna, emedan de av många kommentatorer betecknats som sekteriska. På frågan hur många upanishader det finns, är det svårt- att ge ett definitivt svar. De mest använda sanskritutgåvorna i våra dagars Indien innehålla 108 upanishader. Vid sidan av dessa finns det emellertid andra som publicerats för sig under beteckningen "Outgivna upanishader". De lärda män från Benares, som 1656—57 på uppdrag av den muhammedanske kejsarsonen Dara Shukoh i Delhi översatte de upanishader som ingå i samlingen Oupnek'hat, valde ut femtio upanishader vilka betraktades som de viktigaste. Gränserna äro alltså flytande. Indiens heliga urkunder äro inte på långt när så enhetligt kodifierade och officiellt fastställda som Bibeln — detta därför att de olika religiösa och mystiska strömningarna i Indien ofta göra olika urval. Så händer det ofta, att en och samma urkund av somliga riktningar inordnas i Veda, medan den av andra uteslutes därur. Om de klassiska upanishaderna gäller dock, att de betraktas som den gemensamma andliga skatten av alla de riktningar som stå på vedisk grundval. Upanishadcitaten i de följande kapitlen ha nästan uteslutande valts ur de klassiska upanishaderna. Den andliga inställning de företräda kallar man ofta Vedanta (av veda-anta, som betyder "Vedas slut", Vedas essens"). Också i fråga om den vida yngre Bhagavadgita, en av de viktigaste källorna till den indiska mystiken — som visserligen står utanför Veda men dock av hinduerna allmänt betraktas som "Guds ord" — härskar de mest motsägande uppfattningar: tysken Garbe förlägger den ursprungliga Bhagavadgita till 200 f. K. och dess nuvarande version till 200 e. K. Den indiske filosofen Radhakrishnan däremot skriver i sin Indian Philosophy — efter att ha anfört flera andra teorier —: "Min tro är, att vi icke ta mycket miste om vi förlägga Gita till femte århundradet f. K." Dylika mot varandra stridande uppfattningar hos fackmännen kunna verka förvirrande. Men för insikten i den indiska mystikens väsen äro de av ringa betydelse. Tills helt nyligen ha indierna inte alls som vi lagt någon vikt vid exakta dateringar. Denna likgiltighet för tidsfaktorn, som man lägger märke till redan när det gäller historiska händelser, blir än tydligare när det gäller mystisk erfarenhet av en tidlös, evig värld. "Hela den väldiga vediska litteraturen är uteslutande muntlig", betonar H. S. Nyberg i sitt arbete Irans forntida religioner, och han fortsätter: "Av allt att döma är skrivkonsten ganska gammal i Indien, men den har aldrig tagits i bruk för att fortplanta Vedalitteraturen. Vediska manuskript äro alltid unga och ha i Indien ingen som helst auktoritet. Den gigantiska uppgiften att enbart med minnets hjälp bemästra ett sådant jättematerial kräver naturligtvis en alldeles särskild träning ... Studiet är ej till för att tillfredsställa ... (adeptens) personliga vetgirighet eller nyfikenhet; han beredes till ett käril för det heliga ordets magiska kraft." I själva Indien kallas Veda aldrig "Skriften" utan shruti, "Hörandet", varmed egentligen menas det inre lyssnandet till det gudomliga ORDET (shabdabrahman). Veda indelas i fyra avdelningar: Rigveda eller "versernas Veda", Sämaveda eller "sångernas Veda", Yajurveda eller "offerspråkens Veda" och Atharvaveda, som fått sitt namn efter Atharvan, en mytisk präst i forntiden. Men Veda kan också indelas från mystikens synpunkt. Då skiljer man mellan en exoterisk och en esoterisk del, mellan skalet och kärnan. Skalet som gömmer kärnan kallas karma-kqnda eller "handlingsdelen". Dess otaliga hymner och offersånger skola hjälpa det stora flertalet av de troende att leva ett rättskaffens liv i denna världen. De många hymnerna till gudarna (devas), offersångerna o. s. v. utlova rik belöning i detta livet eller i kommande liv åt envar som utför bestämda verk eller offerhandlingar. Denna del av Veda riktar sig till människor, som med religionens hjälp "vilja komma i besittning av något", som sikta till belöning. Den del av Veda som bildar den esoteriska kärnan, jnana-kanda eller "vishetsdelen" vänder sig däremot till det fåtal "som inte vill komma i besittning av något". Den handlar om tattva, det väsentliga, om varandets vara. Denna del av Veda röjer även i mycket gamla partier kännedom om den ende Guden, även om han namnes med olika namn. En strof i Rigveda lyder: Man kallar det Indra, Varuna och Mitra, Agni, den skönvingade himlafågeln. Många namn ge diktarna åt det som blott är ett. Man kallar det Agni, Yama, Matarishvan. (Rigveda i, 164: 46) I en annan rigvedastrof heter det: "Präster och skalder mångfaldiga den dolda verkligheten, som blott är en enda." Madhusudana Sarasvati (efter 1300 e. K.), en ortodox braman av Shankaracharyas skola, inleder sin berömda översikt över hela den vediska litteraturen med konstaterandet, att "i sista hand alla Vedas lärosystem, omedelbart eller medelbart, äro inriktade på Gud (bhagavan) som sitt högsta mål." Denna gudom, som Madhusudana kallar Vedas högsta mål, uppleves mycket olika av olika indiska mystiker. Mystiker inom vissa riktningar uppleva gudomen som något gestaltlöst, som "gudomligt varande och medvetande och glädje", som formlöst, egenskapslöst, verkningsfritt Brahman. Att försjunka i Brahman betyder frälsning. Dessa mystiker vilja bli medvetna om sin eviga enhet med Brahman för att därigenom nå befrielse från födelsernas och dödens ändlösa kretslopp. För mystiker av andra riktningar står sedan årtusenden tillbaka den personlige Guden i livets centrum. Han har många aspekter. Han anropas som Den stora modern, som Vishnu, Krishna, Shiva o. s. v. Han är höjd över alla jordiska färger, former, egenskaper och motsatser men uppleves dock såsom personlig. I Indiens mystiska litteratur efter upanishaderna, t. ex. i Bhagavadgita och de puranas som Madhusudana Sarasvati betecknar som Vedas bihang, bryter det teistiska strömdraget starkt igenom. "Puränas kommo uppenbarligen till för att göra Vedas outgrundligt djupa innebörd fattbar för vanliga dödliga", förklarar Jiva Gosvami, en medeltida indisk mystiker. "Om Veda och den därtill knutna traditionen jämföres med den gudomliga vishetens båda ögon, så likna puranas den gudomliga vishetens hjärta", säger den nu verksamme tyske indologen Helmuth von Glasenapp. Åtskilliga mystiska riktningar i Indien ha räknat och räkna alltjämt en purana, den stora Bhagavata-Purana med sina 18000 strofer, som den heligaste av alla de heliga urkunderna.
  Hare Krishna Hare Krishna Krishna Krishna Hare Hare Hare Rama Hare Rama Rama Rama Hare Hare Hare Krishna-samfundet Shri Chaitanya Saraswat Math |